Grisen - Med jord på trynet och gräs i magen
De böljande åkrar och fält vi håller så kära har kommit att förknippas med kor och får, men hur kommer det sig att vi aldrig ser grisar där? Grisar mår nämligen också som bäst när de äter gräs, får röra på sig och känna solen på sitt skinn!
Hos vår grisbonde Olle får grisarna en stimulerande, trygg och naturlig miljö med gott om utrymme både inne och ute. De äter en varierad kost av framförallt gräs och foder från den egna gården och i utbyte får vi friska och hälsosamma djur som sällan behöver mediciner eller antibiotika. Det här märks i sin tur på kvaliteten på fläsket!
Sommarbete med färskt gräs, lerbad och jord att böka i
Vid ett besök hos någon av Gårdssällskapets grisbönder möts du av en ovanlig syn: flockar med grisar som betar i stora hagar eller bökar efter mask i skogsbrynet. I Sverige lever grisar generellt hela sina liv inomhus. Mindre än 1% är KRAV-märkta, som våra, och får vara utomhus året runt, böka i jorden och ha det utrymme de trivs med och leva ett riktigt grisliv.
De stora hagarna hos våra bönder gör att grisarna själva kan välja mer plats när de vill ha det eller tränga ihop sig i skuggan när det är dags att vila.
Gott om plats gör att grisarna tar det lugnt och inte hetsar varandra.
Grisar är aktiva, nyfikna och innovativa djur och för att de ska må bra behöver de saker att göra. Grisar som får gå utomhus tillbringar nästan halva dagen med att beta och böka efter mat. En annan aktivitet som är populär under varma sommardagar är lerbadet. Även det är en så naturlig del av grisens beteende att det ingår i KRAV:s regler för grisuppfödning.
Luftigt vinterboende med gott om utrymme
När det blir för kallt att vara ute hela tiden flyttar våra grisar in i vinterstallet. Här är halm en viktig del av en bra grisdag - man kan böka i den, tugga på den eller boa ner sig om man vill ta en tupplur. Grisarna får gå ut även på vintern. Ute finns mycket att titta på - vad gör korna idag och vart är traktorn på väg? Stallet är mindre än ängen men våra KRAV-grisar har fortfarande mer än dubbelt så mycket utrymme som vanliga svenska grisar. Mer plats och den friska luften gör att KRAV-märkta vintergrisar är mindre stressade och har mindre lungproblem än konventionell svensk gris.
Sunt liv ger friskare grisar och mindre antibiotika
En varierad diet hjälper också grisarna bli starkare och sundare. Grisar som får röra på sig, som har stora ytor inne och ute, som får stimulans och lever i mindre grupper mindre stressade och därför friskare.
Det i sin tur leder till mindre behov av förebyggande medicinering, och även till mindre behov av antibiotikabehandlingar på grund av sjukdom. Naturligtvis behandlas sjuka djur! Om en KRAV-märkt gris får antibiotika sätts den i karens och får inte slaktas förrän efter dubbelt så lång tid som är minimum enligt svensk lag. Det här är för att läkemedelsrester inte ska finnas kvar i köttet efter slakt.
Grisarnas mat kommer från den egna gården
På sommaren äter grisarna mycket gräs och klöver som de betar själva (och en och annan mask!) men de är allätare och kan inte leva på bara detta. Våra bönder odlar vete, korn och åkerärt som får stå för viktigt protein i maten. Detta blandas sen med KRAV-märkt grisfoder.
På vintern får grisarna så mycket ensilage (syrat gräs som du ser i de stora vita bollarna på åkrarna under sommaren) och hö (torkat gräs) som de vill ha. Minst hälften av fodret kommer från den egna gården.
Suggorna får bygga bo till sina smågrisar
Att föda upp smågrisar kräver sina specialkunskaper och de har vår smågrisbonde Anders. När det är dags att grisa får suggan ett eget bås där har hon gott om halm och strå att bygga bo av - en viktig del av förberedelserna för en blivande grismamma. Anders ser när det snart är dags. Suggor föder oftast 12-14 kultingar som får vara med sin mamma strax under fem veckor, två veckor längre än vanliga svenska grisar.
Trygga grisar med knorr på svansen
När det är dags att flytta hemifrån så flyttar alla syskon till samma grupp och de håller sen ihop resten av livet.
Gruppen är viktig för grisar och de har en väldigt strikt rangordning. Om gruppen blir för stor, de har för lite plats eller de blandas med nya grupper får grisarna svårt att få ordning på hierarkin och de blir stressade och aggressiva. Detta märks inte sällan på att de biter varandra i svansarna. Svansbitning är allvarligt och innebär inte bara gnabbande och nafsande. Svansen kan bitas av ända till roten vilken såklart är mycket smärtsamt och ofta leder till allvarliga infektioner. I andra länder klipps grissvansen av i förebyggande syfte. Grisar som lever i mindre grupper med gott om stimulans, till exempel att få vara ute i sin hage och böka när vädret tillåter eller stora mängder strå och halm under vintrarna, visar inte det här beteendet och därifrån kommer uttrycket “glada grisar har knorr på svansen”!
Tillsammans hela vägen till slakt
Grisarna slaktas när de väger ca 100 kg. Då är de oftast 6-8 månader gamla.
Slakt av KRAV-märkt gris innebär extra stränga regler kring stressfri slakt. Man jobbar förebyggande med djurvälfärd så att grisarna inte stressas av exempelvis oro från andra djur, starkt ljus, luftströmmar, buller eller höga ljud. Våra grisar bor på gårdar som ligger ungefär en halvtimmes resa från slakteriet. Det här innebär att de inte behöver övernatta vare sig i transporten eller på slakteriet.
Elektriska pådrivare får aldrig användas vid KRAV-slakt utan istället utnyttjas djurens naturliga beteende för att driva dem. I grisens fall rör det sig om att använda ledargrisar och att inte blanda dem med grisar de inte känner.
De KRAV-certifierade grisarna bedövas med koldioxid innan avblodningen vilket blir själva avlivningen. Alternativen till bedövning med koldioxid är elektricitet eller bultpistol. Det går snabbare men det innebär att grisen behöver skiljas från gruppen och hanteras närgånget av slakthuspersonalen vilket ger upphov till ett stort stresspåslag för ett flockdjur som en gris. Då ökar också risken att personalen far illa. Det pågår forskning både i Sverige och utomlands som undersöker andra alternativ. Vi, liksom KRAV, bevakar detta noga.
Alla KRAV- certifierade slakterier, oavsett storlek, måste ha en specialutbildad djurskyddsansvarig person och hon eller han fungerar även som länk till KRAV, deltar i viktiga möten med dem för att hålla sig uppdaterade och måste arbeta för att förbättra eventuella brister. Därför är KRAV-slakterier väl kontrollerade.
Att slakten går rätt till är viktigt för djurens välfärd men även för köttet. Djur som stressas innan slakt producerar kött med högre PH-värde och därmed ett mindre hållbart kött med dålig eftersmak.